Svensk som flyttade till London från Lund år 2009. 25 år men känner mig både tid- och ålderslös. Mor till Spike, 8 och Blake, snart 1. Attachment-förälder, baby wearer och psykologistudent. Mina förebilder är Hercule Poirot och Jean-Luc Picard. Förälskad i Johannes.

fredagen den 4:e maj 2012

Spionen i mig


Hej! Jag börjar komma tillbaka. Sitter just nu på Starbucks och försöker lite diskret se ut som att jag bara dricker mitt kaffe och tittar på skärmen och inte alls tar en bild till min blogg. Det går bra, mina spionskills skall man inte underskatta.

Jag är långt hemifrån dessutom, ända borta i South Kensington. Om en timme eller så skall jag träffa fina Stina och en av hennes söner Joar. Mamma och Stina var bästisar när de gick i skolan och när vi precis kom till Lund från Kenya var hon en del av min vardag på flera sätt. Jag växte upp med henne runt knuten, hon och ett gäng andra vuxna som bara finns som vaga minnen i mitt liv nu. Men Stina fanns alltid kvar, även om vi med tiden sågs allt mer sällan.

Jag hade min första praktik hos henne och sedan mitt första betalda arbete, även om det bara var lite extrajobb. Hon har kommit på födelsedagsfirande och vi har mailat och skickat kort och hållit kontakten. Så klart. Jag ser henne som en typ av extra-gudmor. Och jag minns när Joar föddes. Jag minns att jag var lite svartsjuk. Jag var ju van vid att vara enda barnet i bekantskapskretsen. Men sedan kom jag över det och hängde upp en bild på honom på mitt rum, som att liksom visa att jag accepterat det. Det var 16 år sedan.

Folk runt omkring mig sitter också och bloggar, minsann. Ser inte mindre än fyra Wordpress-fönster här ifrån min hörna. Jag sitter längst bort från dörren, precis vid ett eluttag och dessutom i soffan, bästa platsen och det tog ett bra tag att få den. Först fick jag börja vid fönstret, uppe på de där obekväma höga pallarna precis vid dörren, men så fort ett bord blev ledigt flyttade jag mig närmare och närmare soffhörnan, tills pang! jag kunde slå till. Om jag blev helt oproportionerligt lycklig över min seger? You bet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar